|
|
| - - - | | Strikt ansvar
För att kräva skadestånd, enligt skadeståndslagen - SkL, krävs att den skadelidande kan bevisa att någon ansvarig har vållat skadan. Vissa speciallagar, som av lagstiftaren har bedömts utgöra särskilt riskfylld verksamhet, innehåller ett s k strikt (skadestånds)ansvar. Detta innebär normalt att bara det faktum att en personskada har inträffat i samband med sådan verksamhet medför att skadeståndsrättslig ersättning kan utgå – utan att behöva visa att någon är vållande.
Lagar med strikt ansvar är ex  
Trafikskadelagen (1975:141) Järnvägstrafiklagen (1985:192)  Ellagen (1997:857)  Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter Luftfartslagen (1957:297) Produktansvarslag (1992:18)   Åberopa speciallagen Ett råd är därför att begära prövning enligt aktuell speciallag så snart en hund, bil, tåg, tunnelbana, spårvagn, buss eller personbil etc är inblandat i ett händelseförlopp.
Vid ex en trafikskada ställs normalt inte andra krav än att ett trafikförsäkringspliktigt fordon i trafik till någon del har varit inblandat i samband med en personskada. Detta för att en skadad – oavsett vållande – kan erhålla skadeståndsrättslig ersättning.
Korta preskriptionstider Det är normalt förmånligare att erhålla skadeståndsrättslig ersättning från speciallagarna eftersom trygghetsförsäkringen (PSA, TFA, TFA-KL) – även vid visat vållande – inte alltid utger full övrig ersättning i enlighet med skadeståndsrätten. Att tänka på är dock att dessa speciallagar oftast har relativt korta preskriptionstider – oftast två eller tre år. | | | | | Publicerad av: Stig Nordberg | | | Publicerad: 2005-11-11 Senast uppdaterad: 2010-05-05 | | Skriv ut | | Tipsa en vän |
|
|